23 nov. 2010

Oj vad jag ligger efter...

...med bloggandet. Har inte hunnit med det på ett tag nu. Men det har sytts en del i alla fall. Här kommer några bilder.
Många många tossor. Nu med smalare skaft och öppet framtill. Puff-text under sulan som halkskydd.


Och några mössor...

16 nov. 2010

Fin va?

Premiär för E i bloggen!
Ja, jag kan ju säga att jag är sjukt stolt över den här! Bort med Jante. Jag är BRA! Och så roligt att sy nåt som inte finns på varje blogg också. Jag har gjort nåt alldeles eget. Som blev bra. Själv!
Tycker att den blev riktigt snygg och med de förändringar jag gjorde från prototypen så är den riktigt bekväm att bära i också! Ett stadigt midjebälte och breda axelband som korsas över ryggen fördelar vikten bra så man kan bära länge utan problem. Och spännen som gör den lätt att ta på och av.
Ett par små finjusteringar till nästa gång tror jag men den är redan riktigt bra.
Nu ska jag bara klura ut hur jag ska fixa huvudstödet. Det finns tre tryckknappar längst upp i sitsen så att jag kan knäppa fast ett, jag ska bara komma på hur jag ska fästa det i axelbanden på bästa sätt.... Vi får se hur det blir.

Tyget var svart när jag köpte det men det blev mörkgrått efter tvätt...
Men jag tycker det är fint ändå =)

15 nov. 2010

Dregglisar


Orken försvann när vintermörkret kom så det har inte blivit mycket sytt den senaste tiden. Och jag har inte orkat blogga om det som var klart innan orken försvann. Men nu så sakta kanske jag börjar bli mig själv igen. Framför allt känner jag att jag vill göra saker, vilket är ett stort framsteg. Så får jag väl göra så mycket jag orkar sen...
Här är i alla fall några dregglisar som jag har lyckats knåpa ihop.


Lila fleece på baksidan och lila söm tycker jag blev riktigt fint till båda tygerna. Jag tror att lila har blivit det nya turkosa =) Innan ville jag matcha allt med turkost, nu är det lila. Fint till allt!

4 nov. 2010

Bästa haklappen!

Mina barn är notoriska haklappshatare.
Sen de har börjat kunna medvetet greppa saker och ting har de slitit i haklappen så fort den åkt på. Haklappar i plast har inte varit att tänka på eftersom de skär in i nacken. Mjuka varianter har suttit för klent med kardborrband och därmed lossnat. Och lossnar den inte blir man förbannad. Och då är det inte roligt att äta. Så jag har funnit mig i att kläderna blir kladdiga eftersom jag vill att mina barn äter.
Men nu är det slut på slabbet! Jag har gjort en ordentlig haklapp i ett vaxdukliknande material som täcker axlarna (för inte ska man väl sitta still och titta rakt fram när man äter?!), knyter runt magen och kläms fast mellan stolen och bordet. Fullträff!
Det verkar som att A uppfattar den som en extra tröja eller nåt för inte drar han speciellt mycket i den. Och den samlar upp allt. Bara att skaka, torka eller skölja av i vasken efter maten.
Men jag borde ha tänkt lite innan jag ordnade knäppningen i nacken. Jag satte tryckknappar eftersom A inte har lyckats slita loss dregglisar, men som sagt haklappar med kardborrband. Men taggarna skar ju sönder tyget på två röda. Ska sy fast en stor bit kardborre över knapparna så kanske det funkar ändå. Och så ska jag göra knytbanden längre nästa gång.
Men i alla fall! Helt klart bästa haklappen hittills!

(På bilden är haklappen både skrynklig och smutsig... Jag hann inte fota innan den invigdes...)